Min bror Alexander är en djävul på att teckna!

Se bara på denna groteska, mörka men ändå vackra tatuering-skissen han har gjort! Färgerna och detaljerna är näst intill sinnessjukt...

Nuläge:

På företaget finns flera olika områdeschefer. 

Jag har en chef som har hand om "bilpoolen". Där vi rycker ut och städar för de som är sjuka, hemma för vård av barn etc. Han fifflar med lönerna och arbetstimmarna och förväntar sig att man alltid tackar ja till vilket skitjobb som helst, även att man har superstressigt på andra områden.

Han är inte speciellt omtyckt, men han är högsta chefens son, så ingen säger nånting.  Låt oss kalla honom Chef 1.

Dagsläge:

Chef 2 gör entré när vi sitter på lunch. Han har sett min golvvård jag gjorde för några veckor sedan. Den som jag satt och svor om här på bloggen.

Han tyckte att jag hade gjort ett VÄLDIGT bra jobb. Trots att jag mest åkte skurmaskin och svor och sparka omkring stora vattenpölar i rent vansinne.

Han utgick ifrån att jag var duktig rent generellt och undrade om jag var intresserad av att jobba på Cloetta Center. Linköpings svar på Globen i huvudstaden. Jag var inte sen med att säga att jag är väldigt intresserad.

För efter vad jag har hört så är det väldigt glassigt att städa där. Flextimmar och mycket OB och får träffa lite stjärnor titt som tätt... Stora som små.

Framtid:

Så om två veckor så arbetar jag förmodligen där, på en fast plats. Gött.

Och efter vad jag har hört så är Chef 2 väldigt trevlig och har väldigt god hand med personalen och är väldigt omtyckt. Och vad man har hört ifrån andra så anställer han mig förmodligen. 

Oväntat så visade det sig att tårar var den 'Trevligaste kroppsvätskan'

Så här kommer en ny sjuk omröstning!

Jag är ju ingen expert, och av en anledning så har jag helt, helt värdelöst sifferminne. Vi stryker detaljerna och går direkt till saken...

Ringde till Graflunds, för att säga att vi vill tapetsera om, så dom skulle skicka prover osv.. I samma veva tänkte jag ta itu med namnskylten på dörren.

Sagt och gjort... Någon Gunnel på felanmälan svarar och undrar vad jag vill ha hjälp med. Jo, svarar jag. Min sambo står på lägenheten men det är bara hennes namn på dörren. Jag vill ha mitt namn där också.

Kan ni hjälpa mig med det?

Visst, säger hon och frågar efter Annikas personnummer - krash - öööö... För att inte låta dum -tyckte jag - så bad jag henne att bara slå på hennes namn i stället. Hon tyckte det hela var jätteroligt och skrattade lite och frågade "Minns du vad hon heter?".

Jag..... -äh.  Jo... Hatar mig arbetsledare. Idag var det tänkt att jag skulle jobba i 'Specialen'... Det betyder alltså nånting i stil med avancerad städning, vilket jag inte är så stolt över att jag är kapabel till...

Jag skulle polera golv ihop med en annan kille mellan 09:00 till 16:00.

Arbetsuppgifterna innebar stora, osmidiga och bråkiga maskiner, tonvis med vatten, tonvis med kemikalier och sjuuuukt tråkig miljö. Ett industrilager som öppnar på måndag, det är alltså inte en kotte där, och det ligger väl på 500 kvadrat.

Kommer till jobbet efter en härlig sovmorgon, allting är frid och fröjd.

Killen jag skulle jobba med har forfarande inte dykt upp, så min arbetsledare (som jag inte tänker nämna namnet på, eftersom han är en egocentrisk fjolla så googlar han säkert på sig själv och hamnar här, vilket kommer sluta med att han kommer gråta sig till sömns och sedan aldrig mer ge mig nåt jobb) och jag beger oss till detta lager med all vår utrustning och börjar preparera. Vi börjar lite försiktigt tänkte vi och satte igång. 

5minuter efteråt ringer 'killen' och är "sjuk"! Jaha, Andreas trallar min fjolliga arbetsledare. Då får du jobba själv idag! Hihii...

Jag fick upp bilder av min inre demon som avlägsnar huvudet från denna gravt störda individ som står och översittar-flinar åt min förödelse.

Kul! Då ska jag göra 14 timmars jobb på 7. Grattis Jag.

Efter att i hemlighet bett honom fara åt helve** sätter jag igång och arbetar. Jättesmutsigt och jättetråkigt. Men jag tänker tamefan passa på att ha lite kul medans jag har ett sånt stort lager till hands och en stor skurmaskin (i åkergräsklippar förklädnad) som går rätt så jäkla fort om man bara vågar gasa på!

Där sitter jag, Andreas, 26 år och rivstartar en skurmaskin på blaskvått golv på ett främmande lager någonstans i Linköping. Som barn på nytt igen. Spänd, men ändå koncentrerad bemästrar jag hinder och kurvor som världens proffs... Publiken applåderar. "Wwaaaaaah waaaaaaaah...."

Jag kan se vår kunds klagomål framför mig;

"Hej, -Företagets namn-!

En av era anställda som arbetar hos oss och som skulle skura våra golv verkar ha fått en hård smäll i huvudet och får visst en kick av att 'köra rally' med skurmaskinen på vårt lager... Vi känner inte att vi riktigt litar på den här personen och att han inte utför sitt jobb ordentligt.

Vi hittar vår golvvård någon annan stans.

Tack å hej leverpastej."

Hursomhelst. Efter jag har kommit halvvägs, alltså 7 timmars jobb på 3½ timma tar jag lunch. Annika har gjort 4 jättegoda hamburgare till mig idag.

Som jag fick njuta av i en kvart. Då, när min belåtenhet är som allra bäst ger min mobiltelefon ifrån sig ljudet av att det är någon som vill nå mig. Det är -piip- (min arbetsledare),  han undrar hur det har gått. Jodå, svarar jag, det har gott rätt bra faktiskt, kunden är nöjd osv osv. Bra bra... Är du klar, frågar han följt av ett fjortisaktigt fnitter... Jag kunde bara tänka på en sak att säga "Mm, jo, aa..." Vilket i min värld betyder att jag ska slita sönder hans fula cykel... Hihi, säger han och fortsätter, då får du köra 8 timmar där imorrn också. Ensam -HIHI!

Vad har jag gjort? Var det så fel av mig att bli erbjuden sovmorgon till kl 8?

Varför ska allt ont komma tillbaks till mig tusenfalt?

Inte nog med det, föresten!

Imorse var jag lite sent ute och bussen skulle snart gå. Då inser jag att Annika har med sig min plånbok i sin handväska. Järnspikars! Så då fick jag slösa 13 kr på en SMS-biljett. Och eeeeeeeefter jobbet, tänkte jag å så härligt jag åker buss hem idag (jag har cykeln parkerad inne i stan) när jag anläder till busshållsplatsen kommer jag på igen - FAN, Annika hade ju mitt busskort. Så, mot min vilja börjar jag cykla hem, och det är lååångt, och jag trodde jag skulle ta en kortare väg, och det visar sig att den var myyyycket längre...

Kommer hem, svettig som en gris. Jätteglad. Och imorrn ska väl allting upprepas.

Äntligen, efter nästan ett års övande, wipande, sena nätter otroliga mängder guld spenderade på flaskor, pots, oljor, elixir och reparationer har jag äntligen vart med och haft ihjäl Illidan Stormrage.

Förra seriösa guilden jag var med i var långt ifrån att döda honom.

Nu, i Evolution - där de har Illidan på farm-status (trots mycket otur igår)

har jag äntligen fått ut nånting av spelet. Det var mitt mål innan jag skulle sluta i December. Eller ptja, sluta och sluta... Det blir väl till att trappa ner en gnutta iallafall... På denna runda fick jag sammanlagt

Ett par dps brallor för offspec, en ny healing slöja med massa spirit...

En ny klänning och priest tier6 brallorna vilket jag funderar på att byta in mot dps brallorna istället... har bättre healing brallor...

När jag och Annika är i Fjärsbo tillsammans med Johan, Adrian och Fia så lyckas jag alltid ha sönder någonting! Den här gången lyckade jag ha sönder Adrians hörselskydd. Jag skulle bara sätta dom på huvet, och klick -så gick dom i två delar... Johan var ju givetvis absolut tvungen att gå in till lille Adrian som är lite småkinkig på kvällen och ska lägga sig för att berätta vad Andreas har gjort... Titta här vad ANDREAS hade sönder för dig... Varpå Adrian i sin tur slänger ur sig ett hjärtskärande 'dumma Andreas, du får inte ha sönder dom buääääääää'...

Så, då får man lägga till ett par hörselskydd på listan.

Listan:

En gammal antik stol. (Sprang in i den i mörkret så den välte och sprack)

En yxa. (Tror den gick av, eller så föll bladet av...)

En spade. (Gick av)

En gummibåt. (Brände hål i den)

En hängmatta. (Sprack)

En säckkärra. (Tappade ena hjulet, men den lyckades jag laga.)

Slutligen hörselskydden då... som sprack...

Kommer du på nåt mer, Johan så kan du ju kommentera in det här.

Själv försöker jag glömma...